återblick
När vi var på stan idag såg jag en tjej som hade vad som kunnat vara de fulaste stövlarna på stan idag på grund av hur själva klacken och främre delen av foten var formad. Ni vet, högklackade skor med extremt smala klackar, stiletto-style, och spetsig tå. Inte det där mellantinget mellan runt coh spetsigt som många skor har nu utan sylvasst spetsiga skor. Detta i sig behöver ju inte vara fult men när den främre delen av skon dessutom går lite uppåt så kräks jag. Jag kommer osökt att tänka på white trashkultur... Och häxor. Dessa skor är liksom skornas häxor. Om det gäller stövlar alltså. Att denna tjejs stövlar dessutom var snörade baktill gjorde ju inte saken bättre. Hade de varit vita hade jag kräkts på riktigt.
Hur som helst blev jag ju påmind om mina egna semihöga häxor som huserar längst in i garderoben. De var moderiktiga för ett par år sedan och jag köpte mina i december eller januari 2004/2005. De var en present till mig själv efter en fruktansvärt tung månad där en del omkring mig föll sönder på så kort tid. Det var SamboD som fögyllde livet under den här tiden och en lördagkväll bestämde vi oss för att åka på fest trots allt som var och inför denna kväll införskaffade jag mina på tok för låga (med tanke på mina vader), härligt röda stövlar (alltså färgen) med supersmal klack och väldigt spetsig tå. Jag har aldrig tyckt att de har varit supersnygga i sig men jag kände mig snygg i dem. De var häftiga på något sätt när de var aktuella. Uppkäftiga. Jag hade dem ofta när jag var ute vintern 04/05 och de var alltid så rätt. Att gå i dem var aldrig något problem och inte heller att skaka rumpa på dansgolvet med dem på fötterna. De är faktiskt skönare än de ser ut. Och så härlig röda.
