any given day

I måndags när jag kom hem med mina nyförvärvade skor undrade Sambo Dearest hur många par jag har? Blev lite nyfiken så jag tog fram dem alla och radade upp dem i vardagsrummet. Det blev 22 stycken (plus ett par som jag glömt av och typ arbetsskor på jobbet men de skäms jag för så de gills inte) och SamboD tyckte att det var crazy. Själv tycker jag inte alls att det är många. Tycker nog att det borde varit fler. Men det är så att jag varit "duktigt" och rensat bort skor (varför nu det någonsin var en bra idé) med åren när de blivit omoderna eller tråkiga (för skor och kläder kan ju inte kännas rätt någonsin igen). Vad jag ångrar mig nu! Hur som helst tycker min honey att jag borde slänga bort de skor jag inte kommer att använda igen eftersom ingen tydligen behöver 22+ par skor. Det resonemanget förstår inte jag. Det finns ju faktiskt olika anledningar till att behålla skor även när man inte använder dem alla. Ett av dem är till exempel att vissa skor har ett slags klassisk och inre skönhet som aldrig blir riktigt fel. Exempelvis pumps från 1940 -och -50 talet. En annan anledning är att skor man inte haft på tio år plötsligt känns helt rätt igen och då är det ju bara misslyckat att inte ha kvar skorna på grund av att det rådde platsbrist i garderoben för fem år sedan.

Slutligen tyckte Sambo Dearest att jag åtminstone borde använda mina älsklingar om de nu ska vara kvar kan jag ju i alla fall använda dem och i det ligger det ju en viss poäng. Vissa av dem har ju inte sett dagsljus på flera år (och det är inte enbart sorgligt). Så det här året ska jag använda mina skor minst en gång. Vilket känns som en rikgit rolig utmaning. Kan bli  något litet  undantag men något par skor måste man ju har rätt att spara utifrån det rena affektionsvärdet  (och inte för att de på något sätt är några skönheter) precis som med den där klänningen, spelet, kortet, blandbandet eller boken som man sparat snarare för vad den/det kommit att representera än värdet på saken i sig.